Vattenfallet var 15 alnar högt (drygt 8 m) vilket ansågs kunna kompensera den mindre vattentillgången. 1902 moderniserades driften med tub för vattentillförsel och 3 turbiner för driften. Tillgången på vatten var alltid ett problem och dammarna måste besökas ofta för att öppna och stänga flödet.
1910 installerades ett valsverk för framställning av vetemjöl då lantbrukarna börjat odla vete och ville ha finare mjöl.
1916 köptes kvarnen av Lars Jönsson som var en känd mjölnarprofil i trakten och som 10 år senare, 1926 byggde en ny kvarn på den gamla smedjeplatsen i Västansjö, Åsgarns kvarn där det fanns bättre tillgång på vatten.
1930 avslutades malningen vid Nickarvets kvarn och flyttades till Åsgarns kvarn. Sonen Nils Jönsson blev ny ägare till kvarnen och rensing av frö fortsatte under ytterliggare 15-20 år. Åsgarns kvarn drevs under många år av brodern Emil Jönsson i sin fars fotspår.
Nickarvets såg låg ursprungligen strax nedanför kvarnen.
År 1860 bildade Anders Jernberg ett sågbolag med 12 delägare och 1886 byggdes en ny såg nere vid landsvägen. Sågen förvärvades 1900 av Jones Anders Olsson från Rättvik och moderniserades 1942. Sonen Oskar Olsson drev sågen till 1962 då den stängdes.